Dagbok från Skarvheimen-Jotunheimen, 21/7-1/8 2003

Galleri, 105 bilder.
21 juli, Finse, 1222 m - Raggsteindalen, 1000 m. Etappen utgår från järnvägsstationen i Finse, 1222 m ö h. Man är genast på fjället. Tidig frukost, klockan 4 på morgonen, klockan 5 bär det iväg.
Det finns två varianter mot Geitrygghytta. Den västra gick jag för tre år sen, över St. Pål, som är rena månlandskapet. Iår väljer jag den östra, genom Raggsteindalen.
Det är en långsam stigning i början, småning om rätt stenigt, tills etappen når sitt klimax i Kyrkjedøri. Därpå följer ett vad, vid Simlnutane, där vattnet drar i fötterna en aning (normala år är där en snöbrygga), en större sjö och utsikter söderut mot Hallingskarvet. Kunde tältat här, vid en plats som spyr vatten från alla de håll, men det är för tidigt.
I Raggsteindalen hittar jag ingen tältplats, p g a vegetationen, utan får stiga upp igen en bit mot väster, utmed T-leden.

Bilder: 1-12

22 juli, till Rossdalen, 1330 m. Första fyra timmarna går i lugn, öppen, mjukt böljande miljö. Enstaka avvikelser från den rogivande miljön gör desto djupare intryck. Mycket vackert att stanna upp inför, även om gårdagens dramatiska kontraster saknas.
Ett ställe kräver hopp över en strid bäck - känns lite osäkert så jag söker ett stenigt vadställe. En hängbro vid en av sjöarna är så obehaglig som de brukar.
Kort rast vid den bemannade Geitrygghytta, där ett par nästan tama fjällrävar håller till. Vädret blir allt gråare och mitt läger i Rossdalen är precis lika grått. Kortar etappen en smula, eftersom jag är osäker om läger längre fram. Platsen är ödslig, bergen vänder ryggen till, men det är gott om vatten.

Bilder: 13-23

23 juli, till Vesle Fødalen, nära Iungsdalshytta, 1175 m. En exakt repris på turen år 2000, och som jag minns det. Först det öppna utsiktsrika landskapet, som igår, men gråare. Därpå det sterila, men vattenrika kring Kongshelleren, 1430 m ö h (trots höjden behövs en bro över vattnet). Strax därpå ett mycket brett vad, men mest stengång. Lång sträcka utmed två sjöar, på ena sidan, på andra sidan låga berg som nästan tycks hänga över en.
Slutligen passet över till dagens klimax, den gröna och vattenrika (Iungsdøla) dalen ned mot Iungsdalshytta, vid sjön Djup - många dagsturister kommer över med båt.
Tältläger en bit norrut i Fødalen, en fin plats med härliga utsikter. Platsen ställer löften som gäckas, om man fortsätter norrut, som jag gjorde 2000 - det är ett stenigt elände som väntar där.

Bilder: 24-33

24 juli, till Bjøbergdalen, 1200 m. Kjempeflott, sa värden på Iungsdalshytta - inte riktigt!
Första biten leder tillbaka mot Iungsdalshytta, sen på väg utmed sjön. Därpå lugn stigning i lika lugn natur, genom breda öppna dalar till höjdpunkten, Skålakjeften, en trång och lite mystisk dal, med fäbodar och hästar, därpå en ny stigning mot lite kärvare omständigheter.
Bland annat korsas Langebotnen, där jag på en sträcka av kanske två kilometer inte ser något annat än sten åt alla de håll, först på slutet lite vatten.
Fin nedstigning mot grönare trakter, ivrigt spanande efter läger. Det jag hittar strax före den plats där T-leden från Bjordalshytta ansluter (på motsatt sida om älven), är inte helt idealiskt, lite sumpig terräng, men vackert läge.
Det är lämmelår i Skarvheimen, denna dag ser jag tre stycken.

Bilder: 34-40

25 juli, till Jukletjønnet, 1300 m. Första halvan, till Buli, är jämn och grå, nära trädgränsen. Dålig markering och vägvisning, där det behövs, vid Bjøberg.
Från Buli blir det genast intressantare, en mäktig ravin, vatten, brant stigning till 1500 m - men nu tar det dåliga vädret över.
Dimman bestjäl mig på utsikterna. När den lättat siktar jag sjöarna på höjden över Kljåen. Ska jag gå ner till Kljåen för stugvärme och klädtork? Jag slår läger på höjden.
Framåt 17-tiden är det också varmare. Jag ställer tältet öppet för att det ska torka invändigt och tar en tur i omgivningen. När jag ser en rödräv i tältets närhet får jag bråttom tillbaka.

Bilder: 41-44

26 juli, till nära Sulebu, 1350 m. Bortsett från den första nedstigningen till Kljåen är detta en makalös etapp - i vackert väder. I ca. 3 timmar leder etappen över en högplatå på 1500 m ö h, med block men också oväntad grönska, förbi otaliga sjöar, grusgrå berg och med plötslig utblick mot en hemlighetsfull dal i rät vinkel mot platån. Men dimma och regn dämpar mitt humör lika mycket som färgerna.
På den högsta punkten fintas jag av ett snöfält och tappar bort T-markeringarna. Kompass, sunt förnuft och lätt identifierade sjöar leder mig rätt igen.
Tvekar om jag ska välja stuga eller tält. Det blir det senare. Precis när jag rest tältet börjar regnet, när jag vill vädra.

Bilder:45-52

27 juli, till nära Slettningsbu, 1330 m. Börjar med att tappa bort mig i tät skog på väg ned till Kyrkjestølen, vid väg. Bortsett från det, mycket fin etapp genom lugna, men alls icke monotona, landskapsformer. Balans mellan de nära och mjuka formerna och de avlägsna, stränga.
Våfflor, rundstykke och kaffe på Kyrkjestølen - fusk? Min inställning är att civilisationen får betala tillbaka när den tränger sig på!
Tältplatsen är praktiskt taget den samma som för tre år sen, vid stigskiljet c:a 1.5 km V om Slettningsbu. En vindpust torkar tältet och jag kommer inte att frysa denna natt.

Bilder: 53-58

28 juli, till ungefär Hjelledalssmoget, 1450 m. Från lägret, förbi stugan Slettningsbu (vackert läge!), mot landsvägen, lugnt och pastoralt. Kort bit landsväg, klafsigt kring sjön Tyin.
Nu följer stor rundning av Trollsjøen med ständig uppsikt mot Koldedalsbreen i norr. Plötlsigt påminns man om att detta är Jotunheimen. Blick in i dalen mot Kvitevatnet, men min stig vrider sig tillbaka västerut, och mot höjden.
Jag får lite panik av en stigning så sent på dagen, men sen märker jag att det inte är högt. Ännu närmre utsikt mot Koldedalsbreen i norr och plötsligt öppnar sig i söder mot sjöarna och de kala bergen nedanför, ett av Jotunheimens mest spektakulära scenerier.
Det har nu gått 8 1/2 timme och på denna höjd, väl över 1400 m hittar jag faktiskt en lägerplats - ovisst om jag kan slå läger ett stycke längre fram, ty stigen sjunker inte oavbrutet. Vad jag ser om hörnet verkar lovande.
Jag kan nu se att jag gått en lång och onödig omväg, jag kunde ha gått mer direkt norrut på en orösad variant. Men det är alltid svårt att bedöma de bäckar och älvar som ska korsas, genom att bara studera kartan.
Torr dag, en del sol och två lämlar. Vadstället vid Trollsjøen, markerat på kartan var (detta snöfattiga år) lätt.

Bilder: 59-70

29 juli, till Fleskedalen, 1000 m. Stor etapp! Men början känns som jag avbrutit något mitt i. Mer sten, fler stigningar. Mycket mödosamt utför till Hjelledalsvatnet.
Följande två timmar genom Hjelledalen; otroligt vackert, klassisk dalkänsla. År 2000 försökte jag korsa Hjelledøla söderifrån och togs av strömmen. Denna gång går jag in i dalen uppifrån och västerifrån och kan njuta den i dess fulla längd och i strålande vackert väder.
Vidare förbi Øyetjørn på markerad led utan stig - en omväg hade gått fortare! Ned, ända ned genom furuskogen till Vettismorki. Här finns Ingjerdbu, en privat selvbetjent hytte med det vanliga tråkiga DNT-sortimentet.
Stigningen genom skogen, upp mot Fleskedalen, är transport, bekant från tidigare (2000). Går så långt in i dalen som behövs för att hitta läger. Samma plats som 2002, när jag kom från andra hållet, över ett pass.
Det blir säkert varmare, morgonen var efter en klar natt kall.

Bilder: 71-83

30 juli, till Rauddalen, 1320 m. Stigen från Fleskedalen till Skogadalsbøen är i sin sista hälft lika tråkig denna tredje gång som tidigare.
Funderade först på hög variant utanför lederna, men denna skulle ha landat i en plats som heter "Storurdi", vilket inte låter lovande.
Värden på Skogadalsbøen känner igen mig från tidigare, hjälper till att välja ut lite proviant för en tolfte dag - jga startade med mat för elva. Medan det är lämmelår i Skarvheimen har inga lämlar alls synts i Jotunheimen, och det inte sen det stora lämmelåret 1994.
Skogadalen för långsamt up förbi trädgränsen. En stigning förbi en moränmur - den ser ut som människors verk! - ger i ett ryck helt nya vyer, vildare, taggigare. Intensivt grönt gräs och intensivt blått vatten, matat av glaciärerna Nørdre Sagi och Mjølkedalspiggan.
Massor av vatten att korsa, skodjupa vad, rätt strida, men problemfria (denna gång). Övergång till Rauddalen, över ett pass på 1617 meter, till de inbjudande tältmarkerna där.

Bilder: 84-91

31 juli, till Grøndalen, 1290 m. "Bron" vid Olavsbu var den sämsta någonsin, sned, skev och hal. Hittade lyckligtvis stengång en bit nedströms.
Övergången till Langvatnet över Rauddalsbandet stenig först, men inte överdrivet. Nedstigningen på nordsidan brant och ytterst delikat, trots att jag inte tar ett enda steg över snöfälten. Svårt att hitta fäste för händer och fötter. På ett ställe tittar jag både fram och bak om en stenbumling innan en tredje möjlighet - hasa ned mot en liten skreva - yppar sig. Måste sätta mig, vilket sliter på säcken. Mycket vacker plats nedanför passet. Stigen kröker sig konstigt, antagligen för att gå på det rätta vadstället. Stengång.
5-6 km utmed Langvatnets mjuka stränder, med många mindre tillflöden. Under den passagen har jag istortsett en enda utsikt, Skardalseggje, 2100 m ö h, som sjunker in desto mer.
Långsamt ned mot Grøndalen, utsiktsmässigt perfekt läger, tälttekniskt sämre.

Bilder: 92-103

1 augusti, till Memurubu, 1000 m . Sista etappen, grå och blåsig. För första gången ser jag flera tält nära mitt eget läger, först i Grøndalen, sen, längre ner, i Storådalen. Alla verkar tälta långt från vatten!
Memurutunga är inte samma upplevelse som förra året, då jag gick i gnistrande väder. Väljer detta år den slakare varianten ned mot Memurubu, den via Memurudalen. Förhoppningar om tältläger gäckas - allt vatten är grått och tillflödena för svaga. Det blir att tälta vid Memurubu, en stor privat betjent hytte.
Nästa dag, båt till Gjendesheim, sen hem. På morgonen kom någon förbi mitt tält och ville ha betalt för den frukost jag inte ätit.

Bilder:104-106

Kartor: Turen täcks av kartorna Skarvheimen, 1:100 000, samt Jotunheimen Aust och Vest, 1:50 000. I södra Jotunheimen, och norra Skarvheimen behövs en lite bit av kartan Årdal 1:50 000. Skarvheimen täcks också av sju blad av Statskartet, 1:50 000, vilka är lättare att läsa: 1416 I och II; 1516 I, II och III; 1517 II och III.

Snipp, snapp, snut